Okej, lite bakgrund till min fråga...
När jag gick på högstadiet och det började bli dags att välja gymnasium kom någon konditori/bageri linje och hälsade på och pratade om sin utbildning. Jag kände genast att DET HÄR vill jag göra! Men jag insåg att eftersom jag redan var överviktig och en riktig sockerråtta skulle jag inte ens hinna bli klar med utbildningen förrän jag var så tjock att jag inte kunde ta mig ur sängen. Alltså sökte jag en datalinje istället.
Jag gick ett år på den utbildningen och hoppade sen av. Så gick jag komvux barnskötarutbildning och kom under tiden på att jag ville bli psykolog och helst då med inriktning på barn. (Efter att ha läst en hel del Torey Hayden =P) Men psykologprogrammet har väldigt väldigt höga intagningspoäng. Så för att komma in måste jag läsa in resten av gymnasiet och få MVG på alla kurser plus läsa upp alla kurser jag inte fick MVG i (dvs så gott som alla). Jag har kämpat med att läsa in ett tag nu och det börjar gå tungt.
Ett annat intresse förutom, bakning, datorer och att hjälpa människor är 50-talet...
Jag fick en idé om att starta ett 50-tals fik för några veckor sen och nu kan jag inte få idén ur huvudet. Inte ett med stringhyllor och murrigt, tråkigt svenskt 50-tal. Sånna fik verkar det redan finnas flera i Sverige. Nej, jag vill starta ett i riktig amerikansk 50's diner stil. Rutigt golv, jukebox, röda soffor, krom, neon (ser ni det framför er än?) Och servera pastelliga cupcakes med namn och inspiration från 50-tals kändisar, cookies, pies, brownies... En blandning av Stepford wives och Grease. =)
Culinar i Stockholm har en konditori/bageri utbildning som är 2 terminer lång. Och nu har har lärt mig att hantera min inneboende sockerråtta så jag tror jag kan gå utbildningen utan att riskera min hälsa.
Men är det inte väldigt riskfyllt att starta eget? Vore ju inte så kul att lägga ner en massa jobb och passion och sen gå i konkurs och få starta om på noll igen.
Inlägg
